Dennis Wasbergs säsongskrönika

Dennis säsongskrönika 2011/2012

Det var den säsongen, slut precis när det roligaste började och det tråkigaste vårtecknet. Att det dessutom sker efter tre blytunga förluster mot vår antagonist Bollnäs gör det såklart bara ännu bittrare. Tre förluster med olika karaktärer men även med många saker gemensamt.

Först en härlig publikfest på Hällåsen där vi tyvärr inte kommer upp på nivå som lag. Vi drar på oss några för många utvisningar och blir lite för lättlästa i vår offensiv. 2-5 och 0-1 i serien. I andra matchen kliver vi ut med en skön beslutsamhet, tar tag i taktpinnen första halvtimmen och spelar varierat och rejält. Tyvärr får vi ingen utdelning och efter 30 min åker Robin på ett grovt matchstraff. 0-2 i paus, en man mindre resten av matchen och sen spelar Bollnäs av matchen och sätter 4(!) hörnor. Snacka om grym effektivitet. 6-2 och 0-2 i matcher. Match 3, fredagkväll på Sävstaås. Jag tycker att vi åter igen börjar bra och gör en stark första halvlek och visar att vi verkligen ville vinna, 1-1 i paus. Vi är riktigt bra med och jag vill påstå att vi känns närmast ett 3-2 mål ett tag. Istället får Bollnäs göra ett mål på vårt misstag och sen punkterar de på straff(jättebillig?!) till 4-2. Jättetungt då det kändes som att matchen verkligen stod och vägde vid ställningen 2-2. Sett över tre matcher är såklart Bollnäs värdiga vinnare, hur mkt det än tar emot att erkänna det. De har verkligen ett betongförsvar, kombinerat med Pär Hellmyrs och ett snuskigt effektivt hörnskytte, sju hörnmål på tre matcher. Inget lag slår Bollnäs om de fortsätter vara så effektiva. Däremot har ju Villa tagit två raka hemma i sin hall nu så semin är vidöppen.

Vi då? Det känns så tungt att vi åker ur i kvartsfinal igen och det kommer vara jobbigt i ett gäng veckor framåt. Allt vi kämpat för och drömt om sedan april förra året fick ett abrupt slut som lämnar stor besvikelse och tomhet. 

Samtidigt kan jag och andra sidan känna stolthet och någon sorts positivism i eländet. Det känns som att det finns mer konkreta saker att ta med sig från den här säsongen och bygga vidare på än vad det gjort på flera säsonger. När man utvärderar säsongen måste man ju även ha i åtanke att vi tappade Jocke Hedqvist med 47 mål och ett grymt hot på fasta, vi tappade vinthunden och världsmästaren Vadim Arkhipkin, krutdunken Calle Rutqvist som nu har gjort debut i blågult gick till Hammarby och dessutom prövade Jonas Engström vingarna i Ljusdal. De ersatte vi med Ilari Moisala som var ett oprövat kort samt Jesper Örlund som kom hit från allsvenska Örebro och fortfarande var junior. Det i en elitserie som blivit ännu tuffare och jämnare, utan ett enda strykgäng.

Det största och viktigaste steget den här säsongen är vår defensiv som gått från att ha varit av väldigt varierande i kvalitet till en jämnhet på en helt ny nivå, toppnivå. Tillsammans med Bollnäs, Kungälv och GAIS var vi ett av fyra lag som lyckades med att släppa in mindre än 100 mål, 96 för att vara exakt. Tittar vi match för match så släppte vi inte in tvåsiffrigt en enda gång på hela säsongen och snittet landade på 3,69 per match. Det är sådant som skapar arbetsro och förutsättningar att vinna varje match! Nycklarna till detta då? Dels har vi som jag pratade om innan säsongen arbetat mer som ett team i försvaret med samlade brytningar istället för slag och individuella chansbrytningar, något som också gett mindre utvisningar. Individuellt tror jag nog att både jag, Robin och Magnus har gjort vår bästa säsong hittills, plus att Ilari verkligen växte till en backklippa ju längre säsongen led. Det är lite Petteri Lampinen över hans följsamhet och starka brytningar på kropp.

Offensivt då? Alla vill ju se en offensiv, fartfylld och underhållande bandy. Något som även jag som defensiv freak kan skriva under på att vi vill bjuda er alla på. Här finns det naturligtvis mycket att jobba på, det gäller egentligen alla lag utom kanske SAIK och Villa som jag anser spela med tydlig röd tråd. För vår del med alla spelare vi tappade och vår tunna trupp blev det tyvärr lite hattigt med positionerna innan vi hittade rätt. Sen när det gäller fasta situationer är det tydligt att fler och nya spelare måste få och framförallt ta större ansvar. Men här finns det potential, spelare som Jesper Örlund, Jocke ”lödet” Jonsson och Erik ”släden” Jonsson har riktigt bra skott, det gäller bara att nöta på och hitta säkerheten och tryggheten. En undervärderad roll här som det inte pratas så mycket om är hörninslagaren. Titta på Hellmyrs och med vilken precision han petar in hörnorna till Westh, Spinnars och grabbarna som tackar och sätter nästan var tredje hörna.

Även flipp och lyftspelet är något som vi ser hur viktigt det är, dels för att skapa målschanser men även för att få motståndarna att få ett långt lag och deras backlinje osäkra på sitt höjdläge och på så vis skapa mer ytor åt våra snabba mittfältare. Här kan vi bli ännu bättre, göra det ännu mer systematisk och med vassare tajming. Det handlar även mycket om tålamod och att se de långsiktiga vinsterna. Det känns dock som att vi sådde ett rejält frö i truppen i slutet av säsongen när det gällde den biten.

Vilka utropstecken har vi annars? Här vill jag lyfta fram Adam Gilljam och Robin Redin. Maken till brytsäkrare back än Robin får man leta efter och hans klubba känns som att den är 2-3 m när motståndarna försöker gå runt honom. Adam har och sin sida förbättrat sitt skott och vuxit in i rollen som fältherre och pådrivare på mittfältet. En blivande kapten och någon att bygga laget runt, jag hoppas verkligen att han stannar kvar i klubben och blir Brobergs motsvarighet till Berlin i SAIK. Kul även att se Jesper Örlunds fighting spirit och engagemang. Med en hel försäsong på elitserienivå och ännu bättre självförtroende tror jag att han kommer fördubbla sin målskörd redan nästa säsong. Däremot skulle även två nyförvärv sitta fint. Dels för att ersätta Jocke så att vi får tre forwards och även ytterligare en spelare för att öka bredden och konkurrensen i truppen.

Utan att ha något facit så tror jag även att ekonomin mår bättre än på många år efter fjolårets stålbad och jag var själv med på ett frukostmöte med några företagare som är våra största sponsorer och eldsjälar, det finns stort engagemang i staden. Ett led här är att lyssna på och ta hjälp av våra sponsorer, hur vi kan förbättra oss och vad de vill ha av oss. Det är som någon sa, Broberg och bandy är en väldigt ”lagom” sport att kunna driva på elitnivå i en så pass liten stad som Söderhamn. 

Däremot finns det ju många utmaningar än, för att föreningen ska gå en ljus framtid till mötes måste vi utveckla ungdomsverksamheten ytterligare och få fler ungdomar att spela bandy. Här är såklart en bandyhall i längden troligen ett måste. Utan hall är risken överhängande att ungdomarna väljer andra sporter, kvalitén på träningarna sjunker och publiken väljer andra bekvämare alternativ. Men vi kan nog ändå göra mer, kanske köra skridsko och bandyskola på gamla IP när naturisen ligger? Ha ett lager med skridskor, hjälm och klubba till utlåning för att få fler att testa på? Kanske försöka samarbeta med hockeyn istället för att konkurrera. På knatte och ungdomsnivå skulle man exempelvis kunna lägga träningarna så att ungdomarna kan dubblera och på så sätt få det bästa från två världar. Fler ispass, bandyns snabbhet i skridskoåkningen och hockeyns tuffhet och teknik i sidled och bakåt. Även bättre samarbeta med skolor eller fritids för att få barn att åka mer skridskor. Kanske köra bandyfritids någon eftermiddag i veckan då fritidsbarn får hjälp att ta sig upp på Hällåsen för att spela bandy? Uppsala och Sirius kör en sådan grej. En ljuspunkt på ungdomssidan är dock P12 som blev DM-mästare i år, grattis!

Elitserien 2011/2012 rent allmänt då? Den blev som alla trodde rekordjämn. Inget topplag drog ifrån och längre ner i tabellen var det strider runt alla streck ända in på sluttampen. Egentligen var det bara Tillberga med sitt ålderstigna lag som inte höll måttet. Årets överraskning är såklart GAIS som var det lag som pressade oss längst angående slutspelsplatsen. På minussidan får nog Sirius räknas som årets besvikelse då de trots spelare som Mickelsson, Fall, Säleby och Eskhult m.fl. var tvungna att kvala för att få spela kvar. De har en hel del att tänka på inför nästa säsong och måste försöka föryngra på flera positioner, främst bygga en ny backlinje.

Innan ni läser mer vill jag betona att vi inte kan skylla vår sorti i slutspelet på någon domare och jag måste konstatera att vi själva måste lära oss att hantera känslor och domarna på ett bättre sätt om vi ska ha något och hämta i framtida slutspel. Det finns alltså inga ursäkter. Samtidigt vill jag ändå passa på att ge några kängor till Svenska bandyförbundet och regelboken som borde ses över på ett flertal punkter. Först och främst tycker jag det är horribelt hårt med grovt matchstraff för några gester mot publiken i ett derby. Ska det verkligen drabba ett helt lag i 60 min med decimerat manskap och avgöra en hel match?! Plus avstängning i nästa match. Snacka om att matchen dör, både för spelare och publik som rest och betalat för att se ett jämt och hett derby. Här tycker jag att man skulle kunna ta efter hockeyns regelsystem, ge den enskilde spelaren utvisning i kanske 10+10 min som även drabbar laget, och sen personligt matchstraff för resten av matchen men att laget sen får spela med fullt manskap. Detsamma gäller regeln om matchstraff för en man för mkt på isen som drabbade Bollnäs mot Hammarby där de fick matchstraff och fick spela en hel match med en man mindre. Är det något stort problem som utnyttjas ofta och därför behöver straffas så hårt? Svar nej! Är det däremot en extremt ful och farlig tackling, eller ett brutalt slag med klubban ska det självklart vara ett rent klassiskt grovt matchstraff! Att sen bandyförbundet väljer ut 4 domare som ska döma hela slutspelet, hur dåliga de än är, är för mig ett mysterium. Hur tänker man? Låt de med bäst form döma, oavsett ålder eller erfarenhet! Dessutom fick alltså domarna order om att börja döma hårdare inför slutspelet, vad är det som händer?! Bandy måste vara den enda sporten där man sänker nivån när det blir slutspel, kalkon helt enkelt.

Om jag ska avsluta positivt så måste TV4:s satsning på direktsänd bandy hyllas, snacka om lyft för sporten att kunna se minst en match i veckan. Helt klockrent, trots att vissa konservativa gnäller på petitesser som reklam eller spelarintervjuer. Fosshaug må har lite för mycket fokus på domarna men än är ändå en stark profil för bandyn som kan mycket bandy och säger vad han tycker.

Ett annat lyft, främst för hälsingebandyn är Ljusdals återtåg till elitserien, stort grattis! Jag var själv på plats på IP med över 3000 andra när Ljusdal vann den direkt avgörande matchen hemma mot Örebro. Vilken fest! Butikerna stängde tom en kvart tidigare för att alla skulle hinna ta sig till matchen. Och vilken profil till speaker, han ylade värre än supporterklubben Lightnings. Sånt kan bara hända i Ljusdal. Nu hoppas vi bandyspelare på att de får till en hall så att World Cup kan flytta hem till Ljusdal igen. Let´s go LBK.

I Ljusdal jobbar de tydligen mycket med begreppet ”mötesplats IP”, att det ska vara en plats där människor möts och trivs, det är där man träffar kompisar och får ett tillfälle att vara stolta och lokalpatriotiska. Något även vi i Broberg bör jobba för, att öka Hällåsens dragkraft. Ett steg i rätt riktning var vinterns populära fikatält, men det finns massor att göra.

Till sist vill jag passa på att ge lite ris och ros till SAIK. Grattis till en ny finalplats. 3-0 i matcher och bländande spel mot Hammarby som inte hade en chans. Samtidigt dök nya uppgifter upp i Aftonbladet om lagets ekonomi som är minst sagt negativ. Riktigt tråkigt och man blir lite förbannad. De måste ju verkligen haft chansen att skära ner sina kostnader/löner med alla världsstjärnor de tappade inför säsongen. Men istället för att reda upp ekonomin och eventuellt ta ett steg tillbaka sportsligt så valde man ny guldsatsning och fortsatt kris.

Må dock bästa lag vinna på Studenternas på lördag!

För egen del är det däremot vår och själv ska jag passa på att dra på skidresa till alperna, njuta av påsken uppe i fjällstugan, ha en skön sommarsemester med ö-luff i Grekland och sköna grillkvällar med fotbolls-EM på TV. Det är tur att det finns lite andra saker i livet än bara bandy. Men sen kanske vi ses på Hällåsen i vinter igen?!

#31